Anledningen till att första världskriget bröt ut beskrivs oftast som ett samspel av flera olika faktorer.
Imperialism (viljan att expandera sitt land genom att erövra främmande land) och kapprustning (att tävla om att ha den största militärmakten) är två faktorer som hänger ihop med varandra. De flesta stora länderna i Europa hade på den tiden kolonier långt borta i Afrika, Asien och Sydamerika. Då var det viktigt att ha en stor flotta för att kunna försvara sina kolonier. När Tysklands flotta började växa reagerade England, som då hade världens största flotta med att utöka sin egen. Så började en kapprustning mellan länderna. När ett land bygger upp sin militär kan det också väcka misstankar och skapa spänningar mellan sig självt och andra länder.
En annan anledning till varför kriget startade, eller varför det nådde en så stor skala, är allianserna. I Europa fanns då två allianser: centralmakterna och ententen. När två länder ingår i en allians lover de att bistå varandra på olika sätt eller i olika scenarion. I det här fallet var det militära allianser som skulle hjälpa varandra ifall det blev krig. När kriget bröt ut, från början mellan Österrike-Ungern (centralmakterna) och Serbien (ententen), var deras allierade tvungna att ingripa och plötsligt stod länder som från början inte haft med konflikten att göra, såsom Tyskland och Frankrike, emot varandra. Allianserna ledde också till spänningar mellan varandra, vilket kan ha gjort det lättare för ett krig att bryta ut.
Nästa faktor är nationalism. Nationalismen var stark vid den tiden och det var den som drev handlingen som utlöste kriget, dvs. skotten i Sarajevo. Gavrilo Princip, som beskrev sig själv som en Serbisk nationalist, hade skjutit Österrike-Ungerns kronprins Franz Ferdinand. Han gjorde detta för att han upplevde det som att Österrike-Ungern förtryckte Serbien och att Serbien behövde befriats. De båda länderna hade redan usla relationer och hade båda uttryckt sin vilja att förklara krig mot varandra. Österrike-Ungern utövade sin ekonomiska makt över Serbien genom att blockera deras export av fläskkött och landet hade tidigare erövrat Bosnien, där det bodde många serber. En nationalistisk idé är att ett folk som delar till exempel religion, traditioner osv. har rätt till sitt eget land, och därför hade också Serbien ambitioner att erövra Bosnien. Nationalism i ett redan enat land som Tyskland kan också leda till att man är mer benägen att gå ut i krig för sitt land och kan vara en drivkraft för Imperialismen.
Demokratin i Europa hade stora brister, till exempel var det mest den rika överklassen som fick rösta, och i inget av de stridande länderna hade kvinnor rösträtt. Flera länder hade monarker som inte var folkvalda. Detta betydde att många av de som skulle gå ut i kriget inte var med och bestämde, vilket betydde att man inte behövde ta hänsyn till vad de tyckte om besluten. Men även om kriget hade många motståndare fanns det mycket stöd för det bland folken. Nationalismen var som sagt utbredd och det ansågs rätt att riskera sitt liv och dö för sitt land. Några av de som levde på den tiden berättar att man hade blivit trött och uttråkad på freden och att man tyckte att kriget var spännande för att man fick känna sig behövd och viktig. Man visste inte hur långdraget och dödligt kriget skulle bli. När det senaste kriget slutade på 1800-talet fanns inte kulsprutor, gas eller framför allt skyttegravar, som gjorde första världskriget till vad det var. Regeringarna hade också sagt att kriget skulle vara över på under ett år.
