3.
Hinduismen är idag världens äldsta levande religion och har funnits i tusentals år. Den uppstod omkring 1500 före kristus när folkgrupper som talade indoariska språk kom till indiska halvön, där Indien ligger idag. När de mötte de indiska folken som redan var bosatta på halvön blandades indiernas och indoariernas kultur, tankar och religioner och hinduismen uppstod. Men eftersom man inte lyckats tyda tidens skriftspråk vet man inte mycket om hur religionen såg ut från början.
Hinduismen har ingen bestämd början och det finns ingen speciell organisation som håller ihop religionen, till skillnad från till exempel katolicismen som har en världsomspännande organisation med centrum i Vatikanen. Därför har hinduismen utvecklats olika från plats till plats. Religionens ålder och långa historia kan också vara en anledning till att den hunnit utvecklas och spridas till så många olika former och platser.
5.
a)
Samsara är namnet på följden av åderfödelser då själen förs över till en ny kropp när den gamla dör.
Karma är som en summa av de dåliga och goda dåd man gör i livet. Karman avgör vilken varelse man återföds som. Den som har dålig karma återföds som en lägre varelse medan den som har god karma blir något högre.
Atman kallas djur-eller människosjälen som lever i varje levande varelse.
Brahman är världssjälen som besätter hela världen.
Målet för en hindu är att bryta åderfödelsen så att atman blir en del av brahman, världssjälen. Det tillståndet kallas Moksha, som betyder befrielse eller frälsning.
b)
Atman är den mänskliga själen och är en del av brahman, själen av hela världen. Atman förs till en ny varelse när man dör och återföds. Var den tar vägen beror på karma. Goda dåd ger god karma, dåliga handlingar ger dålig karma. Hela systemet med åderfödelsen kallas samsara. Moksha är målet som uppnås genom att bryta samsara och förena sig med brahman.
c)
Det finns många likheter mellan hinduismen och andra religioner samt mellan hinduismen och generella teman som finns i många andra religioner.
Karman, till exempel, liknar de grundläggande tankarna som finns inom både kristendomen och islam om att människorna skall följa religionens regler och göra goda dåd eftersom man blir dömd efter hur man lever på jorden. Beroende på dåden i livet döms man till himmel eller helvete, vilket kan liknas med hinduismen där man återföds som en högre eller lägre varelse beroende på karman, som påverkas av dåliga och goda handlingar.
Tanken om liv efter döden är också central i många religioner. I hinduismen finns den i form av åderfödelsen (samsara) och till slut föreningen med världssjälen (moksha). I kristendomen och islam tror man att man efter livet på jorden får ett evigt liv i himlen eller helvetet. Skillnaden mellan de båda religionerna och hinduismen är att de kristna och till viss del muslimerna tror på att man har ett enda liv och sedan blir belönad eller bestraffad om man har gjort övervägande goda respektive dåliga dåd. Hinduerna tror att man är fast på jorden tills man förenas med världssjälen.
Den hinduiska brahman, världssjälen, kan jämföras med den kristna guden. Brahman är ett väsen som lever i hela världen liksom den kristna guden är allseende och har makt över hela världen. På så sätt är moksha, att återförenas med världssjälen, ganska likt himlen som också är det slutgiltiga målet för religionens följare och där man får vistas tillsammans med gud i en evighet.
Idén om att människans och världen har en själ återfinns också i flera religioner. Till exempel inom de amerikanska naturreligionerna trodde man att allt i naturen, till exempel träd och djur, hade själar. Också i kristendomen tror man att det är själen som lämnar kroppen när man far till himlen.
6.
Hinduismens heliga skrifter berättar om flera olika ”vägar” som man kan gå för att bryta återfödelsen (samsara) och uppnå Moksha. De tre vanligaste vägarna kallas kärlekens, handlingens och kunskapens väg.
Kärlekens väg går ut på att man visar sin kärlek till gudarna genom att tillbe dem vid gudsstatyerna i templen eller vid ett altare eller sjunga heliga sånger. Man ska också ha gudarna i sina tankar och på så sätt visa sin kärlek till dem.
Handlingens väg handlar bland annat om att göra goda gärningar och hjälpa sina medmänniskor. Men man kan också gå handlingens väg genom att utföra sitt dagliga arbete väl. Andra sätt att gå den här vägen är att vallfärda till heliga platser och delta i ritualer. En sådan helig plats är staden Varanasi.
Kunskapens väg går man genom att och studera de heliga skrifterna för att förstå sambandet mellan atman och brahman. Man ska också meditera, vilket man gör genom att sitta stilla på en ostörd plats och noggrant kontrollera sin kropp och andning. De som övar på att meditera kan bli mycket skickliga på att kontrollera sin kropp och sin andning. Den här metoden kallas ibland för yoga.
Den svåraste vägen tror jag är kunskapens väg eftersom den både kräver att man lägger ner mycket tid på att meditera och studera samt att man har stor disciplin över sin kropp. Den kräver tålamod och ihärdighet och man måste kunna förstå de heliga skrifterna. Om man lever efter kunskapens väg studerar man och lär sig nya saker hela livet. Den kräver därför både hårt arbete och tålamod livet ut.
Den lättaste tror jag är kärlekens väg, och detta är kanske anledningen till att den är så populär. Det kan vara en utmaning att komma in i rutiner med gudstjänster och ritualer och at lära sig hur man fokuserar sina tankar på gudarna på rätt sätt varje dag. Men när man har vant sig tror jag att den här vägen är mycket lätt att fortsätta med. Handlingens väg är lite svårare eftersom den konstant kräver att man arbetar hårt och gör goda gärningar.
12.
När indoarierna, den indoeuropeiska folkgrupp som kom till indiska halvön på 1500-talet f.Kr., bosatte sig i nordvästra Indien delade de in befolkningen i grupper. Systemet för indelningen finns än idag och kallas för kastsystemet.
De fyra huvudsakliga grupperna, kasterna, var prästerna, som var ledare inom religionen, krigarna, som regerade i och försvarade samhället, bönderna och handelsmännen som arbetade och skötte handeln och till sist slavarna och tjänstefolket som var den lägsta samhällsgruppen och tjänade alla de andra.
De infödda indierna hamnade för det mesta i den lägsta kasten medan indoarierna placerade sig högre upp. Att korsa mellan kasterna genom till exempel giftermål var otänkbart och när man föddes in i en kast var man fast i den livet ut.
Kastväsendet innebär att människor redan vid födseln delas in i grupper som har olika mycket makt, rättigheter och anseende i samhället. Eftersom människorna inte gjort något för att förtjäna det förtryck eller de privilegier de blir tillägnade anser de flesta som ser det ur en icke-hinduisk synvinkel att systemet är orättvist. Därför finns det en rörelse som förespråkar att kastsystemet skall avskaffas så att alla kan födas och leva på lika villkor.
Den grupp som är mest utsatt till följd av kastväsendet är de som inte har tilldelats någon kast, alltså de kastlösa. Av de som ser ner på de kastlösa kallas de ”de oberörbara” eftersom de utför de smutsigaste arbetena i samhället. Själva föredrar de att kalla sig ”daliter” (förtryckta) eftersom de anser att de inte får samma möjligheter som människorna i kasterna. De kastlösa är därför mycket måna om att avskaffa kastväsendet så att de kan få leva på lika villkor och är en stark röst i rörelsen mot kastväsendet.
Hinduismen är troligen anledningen till att kastsystemet vidmakthållits under en så lång tid och forfarande förespråkas. Enligt hinduismens läror återföds man som en ny varelse varje gång man dör. Vad man återföds som beror på karma, vilket i sin tur beror på hur väl man levde sitt förra liv. Därför tror många hinduer också på att vilken kast man föds i beror på hur flitig och god man varit i det förra livet. Om man tänker på det viset verkar inte kastväsendet orättvist utan mycket rättvist: man får precis det liv man förtjänat. Då ser man det hellre som orättvist om kastsystemet skulle avskaffas eftersom den som förtjänat ett bra liv då inte nödvändigtvis får det och den som förtjänat sämre livsvillkor får det bättre än vad han förtjänat.
14.
Kvinnor i Indien har problem med attityder som att kvinnor är mindre värda än män och att det är mindre önskvärt att ha en dotter än en son.
Vissa grupper som förespråkar större rättigheter för kvinnor använder sig av berättelser om starka hinduiska gudinnor som Durga och Kali. Kanske kan de få större genomslag i samhället om de gör jämförelser med kvinnliga gudar som de flesta redan respekterar.
Kastlösa
Religionen används ofta i Indien för att vidmakthålla kastsystemet och dess orättvisor. För den som tror på karma och reinkarnation är det självklart att de som föds i en kast har förtjänat det i sitt förra liv. Att avskaffa kastsystemet skulle då ge privilegier till de som inte förtjänar det och ta privilegier ifrån de som förtjänat det. Om man tror på återfödelsen tror man att alla har en chans att nå de höga kasten i ett annat liv.
Vissa tror också att kastsystemet kommer ifrån gudarna och kan därför inte avskaffas.
15.
Det finns ett visst intresse för hinduism och indisk kultur i västerlandet som manifesterar sig på flera olika vis. George Harrison från The Beatles fäste mycket uppmärksamhet på den indiska kulturen när han började intressera sig för indiska instrument och melodier som han sedan använde i bandets musik. Det ledde till att han start också började intressera sig för religion och meditation. Meditation är något som verkar fascinera och intressera många västerlänningar. George Harrison och resten av The Beatles träffade under sina resor en indisk vishetslärare vid namn Maharishi. Maharishi ledde en rörelse som kallades för Transcendental Meditation som blev mycket populär i västvärlden efter att den uppmärksammats av The Beatles. Transcendental Meditation går ut på att med hjälp av ett mantra och regelbunden meditation ta sig till ett ”högre tillstånd” i sina tankar. ”Transcend” betyder ungefär ”att stiga över”. Meditationen har sitt ursprung i den hinduiska indiska kulturen men Transcendental Meditation anser att deras meditation är förenlig med alla religioner.
Yoga är en liknande meditationsform som blivit mycket populär i väst. Den har dock utvecklats till att bli olik den hinduiska meditationen i Indien. Yoga i västvärlden används mest som ett sätt att träna kroppen till skillnad från i Indien där meditationen används för att utveckla ens tänkande och utforska spirituella frågor. Det är troligt att den utvecklats så eftersom de sekulära och icke-hinduiska västerlänningarna har mindre intresse för den spirituella aspekten av meditationen.
Intresset för de hinduiska sederna kan dock ha påverkat västerlandet på så sätt att man blivit mer medveten om den indiska kulturen eftersom den med hjälp av de här organisationerna och trenderna når och väcker intresse hos fler människor.