Knivbladet hade en smal tånge (delen som fäster i skaftet) som skulle stoppas in i en lång kanal i skaftet och limmas fast. Om jag hade gjort skaftet av en enda träbit hade jag inte kunnat borra ett tillräckligt djupt hål och inte heller kunnat följa den avsmalnande formen av tången. Därför gjorde jag det i stället av flera delar. Det betydde att jag kunde borra varje bit för sig och sedan limma ihop dem. På så sätt kunde jag nå tillräckligt långt genom skaftet och fick dessutom en väldigt noggrann passning till bladet, vilket betyder att bladet sitter bättre fast i handtaget. Nackdelen var att det tog lång tid att göra alla bitarna eftersom jag behövde borra varje bit för sig och få den att passa in på bladet genom att forma hålen med en fil.
Det första steget var att göra en ritning. Jag ritade av knivbladet och skissade upp formen för skaftet. Skaftet är format för att ligga bra i handen med stopp i båda ändarna så att man inte tappar den.
Sedan valde jag materialen. Den första brickan, som skulle sitta längst fram närmast bladet, gjorde jag av stål för att skydda handtaget mot slitage när kniven används. De andra bitarna är av ljusbrunt trä, rött trä och svart ebenholts. Den sista delen är av svart horn och har en klack för att förhindra att handen glider av kniven. Delarna sågades till rätt längd och jag var inte så noggrann med bredden och höjden, utan lämnade en stor marginal så att jag skulle kunna forma det senare.
Sedan började jag borra hålen för bladet. Jag började med stålbiten, som satt längst in där tången var som bredast. Hålet skulle vara långsmalt, så jag borrade flera hål på rad med ett smalt borr och tog bort materialet mellan hålen med en mycket liten såg och fil som var till för att arbeta med små saker som till exempel smycken. Jag använde filen för att vinkla ut hålet i kanterna för att passa in på tångens avsmalnande form. Ungefär samma process gällde för de andra delarna.
När alla delarna var färdiga klippte jag ut små lappar av läder att ha mellan bitarna. Lädret skulle fylla ut mellanrummen så att det inte blev några springor mellan delarna. Efter det trädde jag på bitarna på bladet och limmade ihop dem. Medans limmet torkade hölls skaftet ihop med ett par skruvtvingar.
När limmet torkat färdigt slipade jag ner skaftet med slipmaskinen så att sidorna blev raka och det fick en avlång, fyrkantig form. Jag ritade av formen från skissen på sidan av skaftet och slipade ned det så att det hade rätt form sett från sidan. Efter det rundade jag av kanterna för hand med en fil. Det tog lång tid, men resultatet blev en jämn och bra form. Jag använde en finare fil och sandpapper i mindre och mindre grovhetsgrader för att ge skaftet en slät och blank yta. Till slut lade jag på ett lager antikvax med en trasa. Antikvaxet bildar en blank, skyddande yta över träet och hornet.
När jag gjorde slidan började jag också med att rita av bladet på ett ritningspapper. Sedan ritade jag upp formen runt bladet. Jag följde bladets form med drygt en centimeter marginal. Jag gjorde den bredare där kniven skulle stickas in eftersom handtaget är bredare än bladet. Vid skarven från handtaget till bladet gjorde jag en konkav slop i stället för en rak, diagonal linje, vilket ger den en lite mer attraktiv form.
En skiss av slidan och knivens form
Jag ritade en likadan, spegelvänd form rygg mot rygg med den första, så att den kunde vikas över och forma fram- och baksidan. Jag klippte ut mallen, vek den och tejpade ihop den för att testa hur det såg ut och hur kniven passade. Jag valde ut en bit tjockt läder, ritade av mallen på den och skar ut med en kniv.
För att kunna sticka ner kniven behövde jag forma en öppning för skaftet. Det tjocka lädret håller sin form bra, men för att ändra formen behöver man lägga lädret i blöt i några minuter. När jag gjort det använde jag en kopia av skaftet som jag placerade där skaftet skulle sitta. Sedan pressade jag ihop den platta delen där bladet skulle vara och delen där kopian av skaftet satt med fyra träklossar och några limklämmor. När lädret hade stelnat igen var öppningen utvidgad så att man kunde sticka ner kniven.
Jag sydde ihop kniven längs med den öppna kanten, det vill säga allt utom ryggen och öppningen. Att sy i läder är lite annorlunda än att sy i tyg. Man behöver göra hål med en syl innan man börjar sy med nål och tråd. För att få en rak söm med jämna mellanrum mellan hålen ritade jag upp en linje längs med kanten och använde ett verktyg som bestod av ett hjul med flera spetsar för att markera hål med jämna mellanrum. Sedan gjorde jag hålen med en syl och sydde med grov, vaxad tråd som var till för att sy i läder med. Jag fäste en nål i var sida av tråden, trädde den genom det första hålet och passerade genom hålen med vanliga stygn från båda sidor.
För att göra ett fäste för bältet skar jag ut en läderremsa som jag sydde fast som en ögla med samma metod som innan.
Jag sydde också på en remsa tvärs över bältfästet som hade en knapp så att den skulle kunna knäppas runt kniven för att hålla fast den.
För att matcha knivens ganska mörka färgschema färgade jag knivslidan med svart läderfärg som jag strök på med en trasa. Jag använde flera lager "läderglans" för att få en mer glansig finish.
Jag dekorerade knivslidan med ett mönster inspirerat av ormmönster från vikingatida runstenar. Jag gjorde det genom att skära ut tunna läderremsor med en skalpell. Då försvinner den svartfärgade ytan och det bildas linjer i lädrets vanliga färg. Jag övade först på en annan bit läder för att bli bekväm med tekniken.
Jag tycker att arbetet gick bra från början till slut. Innan jag började med något av de båda arbetena bestämde jag mig för ungefär hur jag ville att resultatet skulle bli och hur jag skulle genomföra det. Därför kunde jag arbeta målmedvetet och utan att stöta på några oväntade problem. Jag ändrade och lade till vissa saker under arbetets gång. Till exempel fick jag tipset att använda läderpackningar mellan bitarna i handtaget av en annan elev under en lektion. Jag fick också lära mig nya tillvägagångssätt under tiden, till exempel hur man syr i läder och att man kan dekorera läder med skalpellsnitt.
Jag kunde ha planerat färgerna och delarna på knivskaftet bättre. Jag tycker inte att färgerna jag valde passar så bra ihop och det finns inget riktigt mönster när det gäller längden på bitarna. En trend bland knivmakare är att huvudsakligen använda ett material till skaftet och dekorera med ett eller flera tunna band av andra material (bilden överst), eller att använda andra material som "kant" vid skaftets ändar (bilden nederst). Det gör kniven lite mer sammanhängande eftersom man kan se ett huvudsakligt tema, samtidigt som den är utsmyckad med de andra materialen. Om jag hade gjort flera band (av till exempel ebenholts) utmed skaftet hade jag kunnat dela upp skaftet i små brickor (vilket var nödvändigt för att kunna borra hålet) samtidigt som jag inte bryter mönstret och färgschemat.Mönstret på slidan föreställer en orm i typisk vikingatidsstil. Ormar var ett vanligt motiv i vikingatida hantverk och de avbildades ofta i komplicerade knutar. Layouten för knuten i dekorationen på knivslidan kommer från en svensk runsten.
