Kobolt

Egenskaper

Kobolt är ett hårt, magnetiskt, metalliskt grundämne med atomnummer 27 och symbolen Co. Smältpunkten är 1495 °C och kokpunkten 2927 °C. Kobolt förekommer naturligt i mineralerna kobaltit, smaltit och erytrit. Kobolts densitet är 8900 kg/m³. I det periodiska systemet tillhör det gruppen övergångsmetaller. Det finns bara en stabil (icke-radioaktiv) och naturligt förekommande isotop av kobolt, kobolt-59.

Historia

Namnet kobolt kommer från tyskans Kobold, ett övernaturligt väsen som man trodde kunde kontrollera malm. Detta eftersom malmen som innehåller kobolt avger giftiga gaser när den hettas upp och inte gav några användbara metaller. Den troddes vara förtrollad av Kobolden och fick namnet Kobalt. Metallen upptäcktes först på 1730-talet av den svenske kemisten Georg Brandt när han visade att den blåa färgen i blått glas kommer från kobolt och inte från vismut, som man tidigare trott. Kobolt var det första grundämnet att upptäckas sedan antiken. Kobolt har hittats i Egypten från 3000 f.kr., Pompeji 79 e.kr. och i Kina från (618-907 och 1368-1644 e.kr.)

Användning

Nuförtiden används kobolt mest i legeringar 

och verktyg (övre bilden) för att ge bättre brottstyrka och syramotstånd eller magnetism. En vanlig legering är alnico av aluminium, nickel och kobolt. Kobolt var förr mer vanligt som blått  färgämne i glas och keramik i pigmenten smalt och koboltblått (nedre bilden). Isotopen kobolt-60 har också använts i strålterapi för att bota bl.a. cancer. Kobolt finns i vitamin B₁₂ , som har fått namnet kobalamin efter ämnet.

A Meeting With Aliens

Läslogg - bokrecension

Saeculum

Författare: Ursula Poznanski

Saeculum handlar om den unge läkarstudenten bastian, som en dag blir inbjuden till ett lajvkonvent i medeltidsstil, alltså inga mobiltelefoner, ficklampor eller annan modern teknik, mitt i en obevakad skog. Men han tackar ja ändå. På vägen till skogen får han höra en gammal sägen från medeltiden, om att det vilar en förbannelse över platsen, och att ingen som kommer in i skogen någonsin kommer ut igen. Han tror förstås inte på det, och inte många av de andra deltagarna heller. Konventet går bra och alla är nöjda, tills de börjar hitta mystiska barklappar med kryptiska och hotfulla meddelanden. Efter ett tag försvinner en av deltagarna, och då börjar de bli riktigt oroliga. Tillslut bestämmer de sig för att hämta hjälp, men skogen vill inte släppa taget om dem…

Jag tycker att den här boken passar för ungefär min ålder (12-13) ända upp till vuxen ålder. Den får fyra av fem stjärnor. 

Labbrapport - separationsmetoder

Uppgift

Vi får en blandning av vatten, karamellfärg, salt, jord och grus som vi måste hitta på ett sätt att dela upp.

Syfte

lära sig om de olika separationsmetoderna

öva på att skriva laborationsrapport

öva på att planera och genomföra ett experiment/undersökning

söka och använda information

Hypotes

Jag tror att vi kan separera vattnet, gruset, jorden och saltet men inte karamellfärgen.

Material

Bägare med blandningen

Finmaskig sil

Mediummaskig sil

Bägare

2x E-kolv

2x Tratt

2x Filterpapper

Skål

Aktivt kol (omkr. 1 tsk)

Utförande

o För att separera det mesta av gruset och jorden, sila blandningen med en finmaskig sil över bägaren. 

o Häll över grus/jordblandningen på en papptallrik. 

o Filtrera sedan vattnet med filterpappret och tratten i E-kolven. 

o Sila grus/jordblandningen för att skilja gruset från jorden. 

o Förbered en till tratt med filterpapper och E-kolv och häll i aktivt kol i filtret. Häll igenom den filtrerade salt/vatten/karamellfärgblandningen för att skilja bort karamellfärgen. 

o Häll vatten/saltblandningen i en skål och låt vattnet avdunsta. Kan också göras genom att destillera vattnet, på så sätt får man också rent vatten.

Resultat

Vi lyckades skilja gruset, jorden och saltet från blandningen. Vi kunde inte separera vattnet och karamellfärgen.

Slutsats

Min hypotes stämde inte helt, eftersom vi inte lyckades separera vattnet. Vi kunde inte skilja bort karamellfärgen eftersom den gick förlorad i kolfiltret och inte heller vattnet eftersom det måste avdunstas från saltet. Vi skulle kunna destillera vattnet för att separera det. En felkälla är att saltet blev lite gulgrönt eftersom kolet inte skiljde bort all karamellfärg. Man skulle kunna använda mer aktivt kol eller filtrera vattnet igen. 

Separationsmetoder

I den här laborationen använde vi: 

o filtrering, att sila bort olösta ämnen 

o Indunstning, att låta en löst vätska bli till ånga för att få fram andra lösta ämnen

Det finns fler separationsmetoder än de vi använde. De är:

o Extraktion, att låta vattenlösliga ämnen lösas upp för att skilja på vattenlösliga och icke-vattenlösliga ämnen

o Sedimentering, att låta olösta ämnen sjunka till botten

o Dekantering, att hälla av vätska medan de olösta ämnena ligger kvar på botten

o Destillering, att låta ett ämne förångas och ta till vara på ångan

Källa: Gleerups TitaNO kemi