Georg Friedrich Händel levde från slutet av 1600-talet till mitten av 1700-talet. Han föddes i Tyskland men utvandrade tidigt till England där han levde största delen av sitt liv. Han var aktiv som tonsättare under 1700-talet och under den epok som kallas för Barocken. Händels död 1759 anses markera Barockens slut. Händel ansåg sig själv vara kosmopolit, alltså någon som inte tillhör ett enda land utan är en hela världens medborgare.
Händel är känd för sina operor, oratorier och concerti grossi, vilka är typiska verkformer för barocken. Några av de mest kända är "The music for the royal fireworks", "Messias" och "Water Music".
Händel var aktiv under Barocken, tiden efter Renässansen och innan Wienkassicismen. Typiskt för Barocken är att musiken påverkades mycket av makthavarna i samhället, dvs. staten och kyrkan. Det var vid den här tiden vanligt att staten eller kyrkan beställde musik från framstående kompositörer. Till exempel beställdes Händels "The music for the royal fireworks" av kung Georg II av Storbritannien för att användas till en fyrverkeriföreställning. Under Klassicismen som kom efter Barocken blev musiken mer folklig och bättre anpassad för amatörer.
Några typiska drag för barockmusiken är att musiken är flerstämmig, har en jämn puls och att det ofta förekommer en eller flera solister. Under Klassicismen började man ändra i rytmen och den kunde i ett enda stycke ändra både taktart och tempo.
Musiken under Klassicismen var fortfarande flerstämmig, men de olika stämmornas roller var annorlunda. Under Barocken var musiken för det mesta polyfon, det vill säga att flera olika melodier spelade samtidigt. Ett typiskt polyfont verk är fugan, som också är typiskt för Barocken. Ett exempel på en fuga är Händels fuga #1: https://www.youtube.com/watch?v=vOlPeR-4moY. Här är båda stämmorna melodistämmor och därför upplevs det som att melodin skiftar mellan de båda stämmorna. Under Klassicismen blev musiken istället homofon, alltså utgjorde en stämma melodin medan resten spelade harmonier. Händel, som verkade under sen Barock, skrev både homofon och polyfon musik.
Något annat som hände under Klassicismen och som hade stor betydelse för musiken var att pianot (eller pianoforte) uppfanns och blev vanligt. Detta gjorde det möjligt att gradvis öka och minska styrkan i musiken genom crescendo och diminuendo. Med cembalon, som var vanlig under Barocken, gick det bara att hoppa mellan styrkenivåerna. Därför fanns det mer möjligheter att ändra "känslan" och att nyansera musiken under Klassicismen.
The Music for the Royal Fireworks är en svit, det vill säga ett större verk indelat i mindre satser. Verket har fem satser som alla har sitt eget tempo och karaktär. Sviter var från början dansmusik och flera av satserna i The Music for the Royal Fireworks är danser, till exempel bourrée och menuett. Något annat typiskt för sviter är att samma tonart behålls genom hela verket.
Den första satsen i The Music for the Royal Fireworks är Ouvertyren, inledningen. Den här satsen ska presentera och inleda sviten och hade under själva fyrverkeriprogrammet inga fyrverkerier. Ouvertyren byter tempo tre gånger och innehåller adagio, allegro (två gånger) och lentement. Ett tempobyte innebär ofta också att musikens karaktär ändrar sig. De olika tempoformerna har beskrivande namn på italienska, till exempel maestoso (ståtlig) eller lento (långsam).
Du kan lyssna på musiken här: https://www.youtube.com/watch?v=i7vJ2UFbeXA
Ouvertyren börjar i Adagio, vilket är ganska långsamt. Det långsamma tempot, pukorna och trumpeterna bidrar till en pampig känsla.
Vid 2:56 övergår den i Allegro, vilket är mycket snabbare. Här spelar trumpeterna snabba fanfarer och stråkinstrumenten har en snabb melodistämma. Någon drillning kompletterar det ljusa och snabba intrycket av musiken.
Vid 5:55 sätter Lentement in. Den här delen är långsam men i stället för att vara pampig är den mera nedstämd med en mörk bas och långsamma stråkar i melodistämman.
Vid 6:40 återkommer Allegro ungefär likadant som vid 2:56
De andra satserna är bourrée, en snabb dans i allegro, La Paix (freden), som är mycket lugn, La Réjouissance, också allegro, och Menuet I&II, an annan sorts dans. Menuetten är stark och pampig till att börja med men blir sedan lugnare vid 18:19. Den melodiska basstämman som hörs här är basso continuo, eller generalbas, något som är typiskt för barocken. Basstämman spelar kontinuerligt där melodistämman spelar och ackorden i stämmorna ligger i relation till varandra. Mera typiskt för barockmusiken är alla drillar och ornament som förekommer här och där i musiken. Att musiken behåller samma tonart genom hela verket är ännu ett drag för barocken.
The Music for the Royal Fireworks är en svit, det vill säga ett större verk indelat i mindre satser. Verket har fem satser som alla har sitt eget tempo och karaktär. Sviter var från början dansmusik och flera av satserna i The Music for the Royal Fireworks är danser, till exempel bourrée och menuett. Något annat typiskt för sviter är att samma tonart behålls genom hela verket.
Den första satsen i The Music for the Royal Fireworks är Ouvertyren, inledningen. Den här satsen ska presentera och inleda sviten och hade under själva fyrverkeriprogrammet inga fyrverkerier. Ouvertyren byter tempo tre gånger och innehåller adagio, allegro (två gånger) och lentement. Ett tempobyte innebär ofta också att musikens karaktär ändrar sig. De olika tempoformerna har beskrivande namn på italienska, till exempel maestoso (ståtlig) eller lento (långsam).
Du kan lyssna på musiken här: https://www.youtube.com/watch?v=i7vJ2UFbeXA
Ouvertyren börjar i Adagio, vilket är ganska långsamt. Det långsamma tempot, pukorna och trumpeterna bidrar till en pampig känsla.
Vid 2:56 övergår den i Allegro, vilket är mycket snabbare. Här spelar trumpeterna snabba fanfarer och stråkinstrumenten har en snabb melodistämma. Någon drillning kompletterar det ljusa och snabba intrycket av musiken.
Vid 5:55 sätter Lentement in. Den här delen är långsam men i stället för att vara pampig är den mera nedstämd med en mörk bas och långsamma stråkar i melodistämman.
Vid 6:40 återkommer Allegro ungefär likadant som vid 2:56
De andra satserna är bourrée, en snabb dans i allegro, La Paix (freden), som är mycket lugn, La Réjouissance, också allegro, och Menuet I&II, an annan sorts dans. Menuetten är stark och pampig till att börja med men blir sedan lugnare vid 18:19. Den melodiska basstämman som hörs här är basso continuo, eller generalbas, något som är typiskt för barocken. Basstämman spelar kontinuerligt där melodistämman spelar och ackorden i stämmorna ligger i relation till varandra. Mera typiskt för barockmusiken är alla drillar och ornament som förekommer här och där i musiken. Att musiken behåller samma tonart genom hela verket är ännu ett drag för barocken.