1
Det första området som anslöt sig till Tyskland var Saarområdet 1935. Området var ockuperat av Frankrike efter första världskriget men det var bestämt i Versaillesfredens att invånarna skulle hålla en omröstning om vilket land de ville tillhöra. Invånarna var från början tyskar och därför slutade det med att 90% röstade för att återförenas med Tyskland.
Året därefter började Hitler bryta mot flera bestämmelser i Versaillesfreden. Han stationerade trupper i Rheinland, rustade upp armén och införde allmän värnplikt. Detta bröt mot bestämmelser som skulle se till att Tyskland inte kunde starta ett krig igen. 1937 förklarade Hitler officiellt att Tyskland inte längre var bundet av Versaillesfreden.
Näst område som Hitler skulle ta kontroll över var Österrike. Landet hade efter första välrdskriget reducerats till bara de tyskspråkiga delarna och det fanns redan många som ville förenas med Tyskland. Detta var dock förbjudet i Versaillesfreden. I stället marscherade tyska soldater in i Österrike och tog makten med våld och med stöd av Österrikes nazistparti.
Tjeckoslovakien var ett land som gränsade till Tyskland och som hade skapats efter första världskriget. Det hade satts samman av flera olika länder och hade folkgrupperna tjecker, slovaker och tyskar. De flesta tyskarna levde i Sudetenland, som gränsade till Tyskland, och Hitler hade planer på en förening där också. Tyskland började sätta press på Tjeckoslovakien för att området skulle överlämnas. Tyskland möttes därför med representanter för Frankrike, Storbritannien och Italien i München 1938 för att förhandla om området. Tjeckoslovakien fick inte vara med på mötet. För att få de andra makterna att gå med på en överlämning av området sade man att Tyskland efter det inte hade några krav på andra områden. De europeiska ledarna kunde därför åka hem övertygade om att de räddat freden, men tvärtemot sitt löfte övertog Hitler i 1939 resten av Tjeckoslovakien. Den Tjeckiska delen blev ett så kallat protektorat och den slovakiska en Tysk lydstat, alltså var en egen stat men kontrollerade nästan helt och hållet av Tyskland.
Tyskland och Sovjetunionen var egentligen fiender. Deras ideologier och ledare pekade båda ut den andra som huvudfienden. Därför blev många förvånade när det slöts en non-aggressionspakt mellan länderna. Det innebar att de båda länderna lovade att inte gå till angrepp mot varandra. Det låg såklart i båda länders intressen att inte bli anfallna men för Tyskland var det också viktigt att inte hamna i ett tvåfrontskrig med både Sovjetunionen och de västliga europeiska makterna. Molotov-Ribbentrop-pakten, som fått sitt namn efter Tysklands och Sovjetunionens utrikesministrar, innehöll också en del som resten av världen inte visste om. I det här hemliga tillägget hade Sovjetunionen och Tyskland delat upp Östeuropa mellan sig. Tyskland kunde alltså erövra västra polen utan att riskera ett krig mot Sovjetunionen.
5
Stalingrad blev vändpunkten för kriget mellan Tyskland och Sovjetunionen på östfronten, och kanske för hela kriget. Tyskarnas framryckning hade varit mycket framgångsrik och man var övertygad om att hela Sovjetunionen snart skulle kollapsa. Den tyska sjätte armen gick i 1942 till attack mot Stalingrad med hopp om att ett övertagande av staden, som bar samma namn som ledaren Stalin, skulle vara förödande för stridsmoralen i den sovjetiska armén. Direkt möttes de av starkt motstånd i form av hårda gatustrider i den sönderbombade staden. Sovjeternas lösning för att återta staden blev en kniptångsmanöver som skulle omringa den tyska armén. Man samlade styrkor strax utanför Stalingrad och i november gick man till attack. En snabb reträtt hade kunnat rädda den sjätte armén, men Hitler gav order om att man skulle stanna kvar och försvara till siste man. Samma månad började den Ryska vintern. Fordon och vapen frös och soldater led köldskador. Detta gjorde det ännu svårare för den instängda Tyska armén att försvara mot de ryska soldaterna vars vapen och klädnad var anpassade till kylan. Den ryska vintern hade också hjälpt till att försvara mot invasioner från både Karl XIIs och Napoleons härar. Sjätte armén fick kapitulera och den Sovjetiska armén kunde utan betydligt motstånd rycka fram mot Berlin, där kriget skulle sluta 1945.
En liknande vändpunkt för den Nordafrikanska kampanjen är (andra) slaget vid el-Alamein. Den Tyska Afrikakåren hade under ledning av fältmarskalk Erwin Rommel trängt in på brittiskt område i Egypten och man hade siktet på Suezkanalen, som utgjorde en viktig brittisk transportlinje. Att skära av den skulle försvaga britterna och göra kriget i Afrika enklare för tyskarna. Men Afrikakåren hann aldrig fram till kanalen då de blev utsatta för en motattack vid hamnstaden el-Alamein. Britterna slog tillbaks med en attackstyrka som var dubbelt så stor som stadens Tyska försvarare. Tyskarna tvingades falla tillbaks mot öster och snart hade britterna kontroll över hela Nordafrika.
7
7
Vidkun Quisling var en Norsk politiker och ledare för nazistpartiet Nasjonal Samling i Norge. Hans namn har blivit ett ord för förrädare eftersom han hjälpte till med att överlämna Norge till Nazityskland och att styra det under den nazistiska ockupationen. Under hans styre avrättades många norrmän som ställde sig emot den nya regeringen. Efter Norges befrielse blev Quisling avrättad som förrädare och på grund av hans svek mot sitt land har hans namn blivit en symbol för förräderi.
8
Den sjunde december 1941 utsattes plötsligt den amerikanska flottbasen Pearl Harbor för ett flyganfall. Det var japan som låg bakom attacken. Japan hade på 30-talet erövrat stora delar av bland annat Kina men nu kände man sig hindrad av USA:s stilla havsflotta. Många fartyg och flygplan förstördes i attacken för att försvaga flottan. När hotet från USA mer eller mindre var ute ur bilden kunde man fortsätta med erövringen. Redan dagen efter attacken inleddes anfall mot flera mål i Ostasien. USA kunde förstås inte låta attacken gå obesvarad. Utöver att en mängd fordon förstördes dödades omkring 2 400 människor i attacken. USA förklarade krig mot Japan, vilket ledde till att Japans allierade Tysklans och Italien också förklarade krig mot USA. Den Amerikanska armén erövrar mer och mer av det av Japan ockuperade området söder om de Japanska öarna. 1944 hade USA fått kontroll över havet med hjälp av sin överlägsna flotta och flygvapen. 1945 var man så nära Japan att man skulle kunna inleda en invasion.
Men Japan hade fortfarande en två miljoner man stark armé att försvara sig med. De amerikanska ledarna bedömde att en invasion skulle bli lång och blodig. Samtidigt som kriget pågick hade man utvecklat ett nytt vapen som blev ett alternativ till invasionen för att få Japan att kapitulera: atombomben. De första provsprängningarna (mot icke levande mål) ägde rum på sommaren 1945. I april samma år dog president Roosevelt och det blev upp till hans efterträdare, Harry S Truman att fatta beslutet om man skulle använda atombomben eller inte. Han menade att många amerikanska soldaters liv skulle sparas, på bekostnad av den japanska civilbefolkningen. Den sjätte augusti 1945 släpptes den första atombomben på staden Hiroshima. En tredjedel av stadens befolkning på 300 000 dödades eller skadades. Många fick symptom av brännskador eller strålskador långt efter explosionen. Tre dagar senare släpps en liknande bomb mot staden Nagasaki. Den nya bomben var annorlunda konstruerad och man släppte den förmodligen för att testa vilken som gav bäst effekt. Den 15 augusti blev det officiellt att Japan gav upp och den sista konflikten i andra världskriget var över.
Den sjunde december 1941 utsattes plötsligt den amerikanska flottbasen Pearl Harbor för ett flyganfall. Det var japan som låg bakom attacken. Japan hade på 30-talet erövrat stora delar av bland annat Kina men nu kände man sig hindrad av USA:s stilla havsflotta. Många fartyg och flygplan förstördes i attacken för att försvaga flottan. När hotet från USA mer eller mindre var ute ur bilden kunde man fortsätta med erövringen. Redan dagen efter attacken inleddes anfall mot flera mål i Ostasien. USA kunde förstås inte låta attacken gå obesvarad. Utöver att en mängd fordon förstördes dödades omkring 2 400 människor i attacken. USA förklarade krig mot Japan, vilket ledde till att Japans allierade Tysklans och Italien också förklarade krig mot USA. Den Amerikanska armén erövrar mer och mer av det av Japan ockuperade området söder om de Japanska öarna. 1944 hade USA fått kontroll över havet med hjälp av sin överlägsna flotta och flygvapen. 1945 var man så nära Japan att man skulle kunna inleda en invasion.
Men Japan hade fortfarande en två miljoner man stark armé att försvara sig med. De amerikanska ledarna bedömde att en invasion skulle bli lång och blodig. Samtidigt som kriget pågick hade man utvecklat ett nytt vapen som blev ett alternativ till invasionen för att få Japan att kapitulera: atombomben. De första provsprängningarna (mot icke levande mål) ägde rum på sommaren 1945. I april samma år dog president Roosevelt och det blev upp till hans efterträdare, Harry S Truman att fatta beslutet om man skulle använda atombomben eller inte. Han menade att många amerikanska soldaters liv skulle sparas, på bekostnad av den japanska civilbefolkningen. Den sjätte augusti 1945 släpptes den första atombomben på staden Hiroshima. En tredjedel av stadens befolkning på 300 000 dödades eller skadades. Många fick symptom av brännskador eller strålskador långt efter explosionen. Tre dagar senare släpps en liknande bomb mot staden Nagasaki. Den nya bomben var annorlunda konstruerad och man släppte den förmodligen för att testa vilken som gav bäst effekt. Den 15 augusti blev det officiellt att Japan gav upp och den sista konflikten i andra världskriget var över.
9
Japan hade visat att man kunde driva ut de europeiska herrarna ur kolonierna i Asien. Till brittiska kolonier som Indien kom det tillbaks soldater som kämpat med britterna för att befria länder i Afrika och Europa. Många ville nu ha frihet i sina egna länder och en process som kallas avkolonisering började över hela världen. Det startades partier och rörelser i kolonierna och i många kolonier ledde detta till väpnade konflikter. Detta höll på under så gott som hela resten av 1900-talet. Idag finns det knappt några kolonier kvar.
12
Judarna har genom historien förföljts och i Europa kan det spåras ända tillbaks till medeltiden. Först förföljdes de för att de inte var kristna. På 1800-talet blev det vanligt att beskylla judar när det blev oroliga tider i ett land. Därför var det inte konstigt att man inte blev förvånad när Tyskland började skylla på judarna för att de förlorat första världskriget och för deras ekonomiska situation. Det kan också ha varit många som trodde på gamla historier om hur judarna var skyldiga till nöd och fattigdom och därför inte såg något fel med vad Tyskland gjorde. Många fick inte heller reda på eller vägrade tro på de värsta brotten som den Tyska regeringen begick. Attityder och idéer som uppmanar till våld eller avsky mot judarna brukar kallas för Antisemitism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar