Slöjdutvärdering

Jag har arbetat med att göra ett skaft till en morakniv och en knivslida till den färdiga kniven.

Knivbladet hade en smal tånge (delen som fäster i skaftet) som skulle stoppas in i en lång kanal i skaftet och limmas fast. Om jag hade gjort skaftet av en enda träbit hade jag inte kunnat borra ett tillräckligt djupt hål och inte heller kunnat följa den avsmalnande formen av tången. Därför gjorde jag det i stället av flera delar. Det betydde att jag kunde borra varje bit för sig och sedan limma ihop dem. På så sätt kunde jag nå tillräckligt långt genom skaftet och fick dessutom en väldigt noggrann passning till bladet, vilket betyder att bladet sitter bättre fast i handtaget. Nackdelen var att det tog lång tid att göra alla bitarna eftersom jag behövde borra varje bit för sig och få den att passa in på bladet genom att forma hålen med en fil.

Det första steget var att göra en ritning. Jag ritade av knivbladet och skissade upp formen för skaftet. Skaftet är format för att ligga bra i handen med stopp i båda ändarna så att man inte tappar den.

Sedan valde jag materialen. Den första brickan, som skulle sitta längst fram närmast bladet, gjorde jag av stål för att skydda handtaget mot slitage när kniven används. De andra bitarna är av ljusbrunt trä, rött trä och svart ebenholts. Den sista delen är av svart horn och har en klack för att förhindra att handen glider av kniven. Delarna sågades till rätt längd och jag var inte så noggrann med bredden och höjden, utan lämnade en stor marginal så att jag skulle kunna forma det senare.

Sedan började jag borra hålen för bladet. Jag började med stålbiten, som satt längst in där tången var som bredast. Hålet skulle vara långsmalt, så jag borrade flera hål på rad med ett smalt borr och tog bort materialet mellan hålen med en mycket liten såg och fil som var till för att arbeta med små saker som till exempel smycken. Jag använde filen för att vinkla ut hålet i kanterna för att passa in på tångens avsmalnande form. Ungefär samma process gällde för de andra delarna.

När alla delarna var färdiga klippte jag ut små lappar av läder att ha mellan bitarna. Lädret skulle fylla ut mellanrummen så att det inte blev några springor mellan delarna. Efter det trädde jag på bitarna på bladet och limmade ihop dem. Medans limmet torkade hölls skaftet ihop med ett par skruvtvingar.

När limmet torkat färdigt slipade jag ner skaftet med slipmaskinen så att sidorna blev raka och det fick en avlång, fyrkantig form. Jag ritade av formen från skissen på sidan av skaftet och slipade ned det så att det hade rätt form sett från sidan. Efter det rundade jag av kanterna för hand med en fil. Det tog lång tid, men resultatet blev en jämn och bra form. Jag använde en finare fil och sandpapper i mindre och mindre grovhetsgrader för att ge skaftet en slät och blank yta. Till slut lade jag på ett lager antikvax med en trasa. Antikvaxet bildar en blank, skyddande yta över träet och hornet.


När jag gjorde slidan började jag också med att rita av bladet på ett ritningspapper. Sedan ritade jag upp formen runt bladet. Jag följde bladets form med drygt en centimeter marginal. Jag gjorde den bredare där kniven skulle stickas in eftersom handtaget är bredare än bladet. Vid skarven från handtaget till bladet gjorde jag en konkav slop i stället för en rak, diagonal linje, vilket ger den en lite mer attraktiv form.

En skiss av slidan och knivens form

Jag ritade en likadan, spegelvänd form rygg mot rygg med den första, så att den kunde vikas över och forma fram- och baksidan. Jag klippte ut mallen, vek den och tejpade ihop den för att testa hur det såg ut och hur kniven passade. Jag valde ut en bit tjockt läder, ritade av mallen på den och skar ut med en kniv.

För att kunna sticka ner kniven behövde jag forma en öppning för skaftet. Det tjocka lädret håller sin form bra, men för att ändra formen behöver man lägga lädret i blöt i några minuter. När jag gjort det använde jag en kopia av skaftet som jag placerade där skaftet skulle sitta. Sedan pressade jag ihop den platta delen där bladet skulle vara och delen där kopian av skaftet satt med fyra träklossar och några limklämmor. När lädret hade stelnat igen var öppningen utvidgad så att man kunde sticka ner kniven.

Jag sydde ihop kniven längs med den öppna kanten, det vill säga allt utom ryggen och öppningen. Att sy i läder är lite annorlunda än att sy i tyg. Man behöver göra hål med en syl innan man börjar sy med nål och tråd. För att få en rak söm med jämna mellanrum mellan hålen ritade jag upp en linje längs med kanten och använde ett verktyg som bestod av ett hjul med flera spetsar för att markera hål med jämna mellanrum. Sedan gjorde jag hålen med en syl och sydde med grov, vaxad tråd som var till för att sy i läder med. Jag fäste en nål i var sida av tråden, trädde den genom det första hålet och passerade genom hålen med vanliga stygn från båda sidor.

För att göra ett fäste för bältet skar jag ut en läderremsa som jag sydde fast som en ögla med samma metod som innan.

Jag sydde också på en remsa tvärs över bältfästet som hade en knapp så att den skulle kunna knäppas runt kniven för att hålla fast den.

För att matcha knivens ganska mörka färgschema färgade jag knivslidan med svart läderfärg som jag strök på med en trasa. Jag använde flera lager "läderglans" för att få en mer glansig finish.

Jag dekorerade knivslidan med ett mönster inspirerat av ormmönster från vikingatida runstenar. Jag gjorde det genom att skära ut tunna läderremsor med en skalpell. Då försvinner den svartfärgade ytan och det bildas linjer i lädrets vanliga färg. Jag övade först på en annan bit läder för att bli bekväm med tekniken.


Jag tycker att arbetet gick bra från början till slut. Innan jag började med något av de båda arbetena bestämde jag mig för ungefär hur jag ville att resultatet skulle bli och hur jag skulle genomföra det. Därför kunde jag arbeta målmedvetet och utan att stöta på några oväntade problem. Jag ändrade och lade till vissa saker under arbetets gång. Till exempel fick jag tipset att använda läderpackningar mellan bitarna i handtaget av en annan elev under en lektion. Jag fick också lära mig nya tillvägagångssätt under tiden, till exempel hur man syr i läder och att man kan dekorera läder med skalpellsnitt.

Jag kunde ha planerat färgerna och delarna på knivskaftet bättre. Jag tycker inte att färgerna jag valde passar så bra ihop och det finns inget riktigt mönster när det gäller längden på bitarna. En trend bland knivmakare är att huvudsakligen använda ett material till skaftet och dekorera med ett eller flera tunna band av andra material (bilden överst), eller att använda andra material som "kant" vid skaftets ändar (bilden nederst). Det gör kniven lite mer sammanhängande eftersom man kan se ett huvudsakligt tema, samtidigt som den är utsmyckad med de andra materialen. Om jag hade gjort flera band (av till exempel ebenholts) utmed skaftet hade jag kunnat dela upp skaftet i små brickor (vilket var nödvändigt för att kunna borra hålet) samtidigt som jag inte bryter mönstret och färgschemat.



Mönstret på slidan föreställer en orm i typisk vikingatidsstil. Ormar var ett vanligt motiv i vikingatida hantverk och de avbildades ofta i komplicerade knutar. Layouten för knuten i dekorationen på knivslidan kommer från en svensk runsten.

Idrottsreflektion VT-2017

Något jag lärt mig

Jag har lärt mig mycket om kostens samband med idrotten genom en skrivuppgift i nian. Då skrev jag om att det är viktigt att äta rätt både före och efter idrott, samt vad som är bra att äta och hur det påverkar kroppen under och efter idrotten.

Utveckling

Orientering är en förmåga som jag har utvecklat under tiden på Gunnesboskolan. Innan sjuan hade jag aldrig provat på riktig orientering. Eftersom orienteringen i Skrylle återkom varje år till och med nian fanns det tillfälle att trappa upp svårigheten och utveckla sig och bli van vid det. Det första och andra året valde jag den enklare banan, men det sista valde jag den svåraste och genomförde den med ganska bra resultat. Det tycker jag visar att jag har utvecklats.

Respons till skolidrotten

Jag tycker att det är roligt att man får prova på så många olika sporter och aktiviteter på idrotten. Jag fann till exempel att jag tycker att badminton och cirkelfysen på friskis & svettis är roligt.

Under idrottslektionerna spelar vi ofta bollsporter som fotboll, handboll, basket etc. och även badminton och pingis. Problemet är att vi bara spelar matcher utan någon sorts genomgång eller träning som leder till att vi blir bättre på det. Jag tycker inte att det hjälper oss att utvecklas. Det hade varit bra om vi först hade fått en genomgång av regler och grundläggande tekniker innan vi började med en ny sport. Det hade hjälpt de som inte är vana vid den sporten att vara aktiva i spelet. Sedan hade det varit bra med mera avancerad träning av tekniker och rörelser. Det hade blivit lättare att ta del i spelet och utföra anpassade och komplexa rörelser, som det står i kunskapskraven, om man vet vad man ska göra och har tränat innan. 

Idrott i framtiden

Jag tror att jag kommer ha nytta av att ha provat på friskis & svettis på idrotten. Det kan vara bra att ha erfarenhet med det om jag vill gå dit eller till något liknande ställe i framtiden. Jag fick också prova på styrketräning genom cirkelträningen, vilket vi inte gör så ofta på idrotten.

I framtiden hoppas jag på att vara mer aktiv än jag är idag. Jag skulle kunna tänka mig att ta upp någon träningsrutin eller prova på en sport. Jag ser på idrott som någonting man gör livet ut för att utvecklas och behålla en god hälsa.

Idrott i skolan

Jag tror att idrotten finns med i den svenska skolan för att främja en aktiv livsstil genom att låta elever prova på olika aktiviteter och lära sig om idrott och hälsa och på så sätt förbättra den allmänna hälsan. Att vara mer aktiv leder till en friskare kropp och bättre välbefinnande. Man skulle kunna säga att idrott inte hör hemma på skoltid och att eleverna borde göra det på sin fritid i stället, men jag tror att det är viktigt att nå ut till alla och se till att de blir bekanta med fysisk aktivitet och vilka fördelar det har. Man arbetar också bättre när man är fysiskt aktiv, vilket kan vara gynnsamt för skolarbetet. 

Hinduismen s.203

3.

Hinduismen är idag världens äldsta levande religion och har funnits i tusentals år. Den uppstod omkring 1500 före kristus när folkgrupper som talade indoariska språk kom till indiska halvön, där Indien ligger idag. När de mötte de indiska folken som redan var bosatta på halvön blandades indiernas och indoariernas kultur, tankar och religioner och hinduismen uppstod. Men eftersom man inte lyckats tyda tidens skriftspråk vet man inte mycket om hur religionen såg ut från början. 

Hinduismen har ingen bestämd början och det finns ingen speciell organisation som håller ihop religionen, till skillnad från till exempel katolicismen som har en världsomspännande organisation med centrum i Vatikanen. Därför har hinduismen utvecklats olika från plats till plats. Religionens ålder och långa historia kan också vara en anledning till att den hunnit utvecklas och spridas till så många olika former och platser.

5.

a)

Samsara är namnet på följden av åderfödelser då själen förs över till en ny kropp när den gamla dör.

Karma är som en summa av de dåliga och goda dåd man gör i livet. Karman avgör vilken varelse man återföds som. Den som har dålig karma återföds som en lägre varelse medan den som har god karma blir något högre. 

Atman kallas djur-eller människosjälen som lever i varje levande varelse.

Brahman är världssjälen som besätter hela världen. 

Målet för en hindu är att bryta åderfödelsen så att atman blir en del av brahman, världssjälen. Det tillståndet kallas Moksha, som betyder befrielse eller frälsning.

b)

Atman är den mänskliga själen och är en del av brahman, själen av hela världen. Atman förs till en ny varelse när man dör och återföds. Var den tar vägen beror på karma. Goda dåd ger god karma, dåliga handlingar ger dålig karma. Hela systemet med åderfödelsen kallas samsara. Moksha är målet som uppnås genom att bryta samsara och förena sig med brahman.

c)

Det finns många likheter mellan hinduismen och andra religioner samt mellan hinduismen och generella teman som finns i många andra religioner.

Karman, till exempel, liknar de grundläggande tankarna som finns inom både kristendomen och islam om att människorna skall följa religionens regler och göra goda dåd eftersom man blir dömd efter hur man lever på jorden. Beroende på dåden i livet döms man till himmel eller helvete, vilket kan liknas med hinduismen där man återföds som en högre eller lägre varelse beroende på karman, som påverkas av dåliga och goda handlingar.

Tanken om liv efter döden är också central i många religioner. I hinduismen finns den i form av åderfödelsen (samsara) och till slut föreningen med världssjälen (moksha). I kristendomen och islam tror man att man efter livet på jorden får ett evigt liv i himlen eller helvetet. Skillnaden mellan de båda religionerna och hinduismen är att de kristna och till viss del muslimerna tror på att man har ett enda liv och sedan blir belönad eller bestraffad om man har gjort övervägande goda respektive dåliga dåd. Hinduerna tror att man är fast på jorden tills man förenas med världssjälen. 

Den hinduiska brahman, världssjälen, kan jämföras med den kristna guden. Brahman är ett väsen som lever i hela världen liksom den kristna guden är allseende och har makt över hela världen. På så sätt är moksha, att återförenas med världssjälen, ganska likt himlen som också är det slutgiltiga målet för religionens följare och där man får vistas tillsammans med gud i en evighet.

Idén om att människans och världen har en själ återfinns också i flera religioner. Till exempel inom de amerikanska naturreligionerna trodde man att allt i naturen, till exempel träd och djur, hade själar. Också i kristendomen tror man att det är själen som lämnar kroppen när man far till himlen.

6.

Hinduismens heliga skrifter berättar om flera olika ”vägar” som man kan gå för att bryta återfödelsen (samsara) och uppnå Moksha. De tre vanligaste vägarna kallas kärlekens, handlingens och kunskapens väg. 

Kärlekens väg går ut på att man visar sin kärlek till gudarna genom att tillbe dem vid gudsstatyerna i templen eller vid ett altare eller sjunga heliga sånger. Man ska också ha gudarna i sina tankar och på så sätt visa sin kärlek till dem. 

Handlingens väg handlar bland annat om att göra goda gärningar och hjälpa sina medmänniskor. Men man kan också gå handlingens väg genom att utföra sitt dagliga arbete väl. Andra sätt att gå den här vägen är att vallfärda till heliga platser och delta i ritualer. En sådan helig plats är staden Varanasi.

Kunskapens väg går man genom att och studera de heliga skrifterna för att förstå sambandet mellan atman och brahman. Man ska också meditera, vilket man gör genom att sitta stilla på en ostörd plats och noggrant kontrollera sin kropp och andning. De som övar på att meditera kan bli mycket skickliga på att kontrollera sin kropp och sin andning. Den här metoden kallas ibland för yoga. 

Den svåraste vägen tror jag är kunskapens väg eftersom den både kräver att man lägger ner mycket tid på att meditera och studera samt att man har stor disciplin över sin kropp. Den kräver tålamod och ihärdighet och man måste kunna förstå de heliga skrifterna. Om man lever efter kunskapens väg studerar man och lär sig nya saker hela livet. Den kräver därför både hårt arbete och tålamod livet ut.

Den lättaste tror jag är kärlekens väg, och detta är kanske anledningen till att den är så populär. Det kan vara en utmaning att komma in i rutiner med gudstjänster och ritualer och at lära sig hur man fokuserar sina tankar på gudarna på rätt sätt varje dag. Men när man har vant sig tror jag att den här vägen är mycket lätt att fortsätta med. Handlingens väg är lite svårare eftersom den konstant kräver att man arbetar hårt och gör goda gärningar.

12.

När indoarierna, den indoeuropeiska folkgrupp som kom till indiska halvön på 1500-talet f.Kr., bosatte sig i nordvästra Indien delade de in befolkningen i grupper. Systemet för indelningen finns än idag och kallas för kastsystemet. 

De fyra huvudsakliga grupperna, kasterna, var prästerna, som var ledare inom religionen, krigarna, som regerade i och försvarade samhället, bönderna och handelsmännen som arbetade och skötte handeln och till sist slavarna och tjänstefolket som var den lägsta samhällsgruppen och tjänade alla de andra. 

De infödda indierna hamnade för det mesta i den lägsta kasten medan indoarierna placerade sig högre upp. Att korsa mellan kasterna genom till exempel giftermål var otänkbart och när man föddes in i en kast var man fast i den livet ut. 

Kastväsendet innebär att människor redan vid födseln delas in i grupper som har olika mycket makt, rättigheter och anseende i samhället. Eftersom människorna inte gjort något för att förtjäna det förtryck eller de privilegier de blir tillägnade anser de flesta som ser det ur en icke-hinduisk synvinkel att systemet är orättvist. Därför finns det en rörelse som förespråkar att kastsystemet skall avskaffas så att alla kan födas och leva på lika villkor. 

Den grupp som är mest utsatt till följd av kastväsendet är de som inte har tilldelats någon kast, alltså de kastlösa. Av de som ser ner på de kastlösa kallas de ”de oberörbara” eftersom de utför de smutsigaste arbetena i samhället. Själva föredrar de att kalla sig ”daliter” (förtryckta) eftersom de anser att de inte får samma möjligheter som människorna i kasterna. De kastlösa är därför mycket måna om att avskaffa kastväsendet så att de kan få leva på lika villkor och är en stark röst i rörelsen mot kastväsendet.

Hinduismen är troligen anledningen till att kastsystemet vidmakthållits under en så lång tid och forfarande förespråkas. Enligt hinduismens läror återföds man som en ny varelse varje gång man dör. Vad man återföds som beror på karma, vilket i sin tur beror på hur väl man levde sitt förra liv. Därför tror många hinduer också på att vilken kast man föds i beror på hur flitig och god man varit i det förra livet. Om man tänker på det viset verkar inte kastväsendet orättvist utan mycket rättvist: man får precis det liv man förtjänat. Då ser man det hellre som orättvist om kastsystemet skulle avskaffas eftersom den som förtjänat ett bra liv då inte nödvändigtvis får det och den som förtjänat sämre livsvillkor får det bättre än vad han förtjänat.

14.

Kvinnor i Indien har problem med attityder som att kvinnor är mindre värda än män och att det är mindre önskvärt att ha en dotter än en son. 

Vissa grupper som förespråkar större rättigheter för kvinnor använder sig av berättelser om starka hinduiska gudinnor som Durga och Kali. Kanske kan de få större genomslag i samhället om de gör jämförelser med kvinnliga gudar som de flesta redan respekterar.

Kastlösa 

Religionen används ofta i Indien för att vidmakthålla kastsystemet och dess orättvisor. För den som tror på karma och reinkarnation är det självklart att de som föds i en kast har förtjänat det i sitt förra liv. Att avskaffa kastsystemet skulle då ge privilegier till de som inte förtjänar det och ta privilegier ifrån de som förtjänat det. Om man tror på återfödelsen tror man att alla har en chans att nå de höga kasten i ett annat liv. 

Vissa tror också att kastsystemet kommer ifrån gudarna och kan därför inte avskaffas. 

15.

Det finns ett visst intresse för hinduism och indisk kultur i västerlandet som manifesterar sig på flera olika vis. George Harrison från The Beatles fäste mycket uppmärksamhet på den indiska kulturen när han började intressera sig för indiska instrument och melodier som han sedan använde i bandets musik. Det ledde till att han start också började intressera sig för religion och meditation. Meditation är något som verkar fascinera och intressera många västerlänningar. George Harrison och resten av The Beatles träffade under sina resor en indisk vishetslärare vid namn Maharishi. Maharishi ledde en rörelse som kallades för Transcendental Meditation som blev mycket populär i västvärlden efter att den uppmärksammats av The Beatles. Transcendental Meditation går ut på att med hjälp av ett mantra och regelbunden meditation ta sig till ett ”högre tillstånd” i sina tankar. ”Transcend” betyder ungefär ”att stiga över”. Meditationen har sitt ursprung i den hinduiska indiska kulturen men Transcendental Meditation anser att deras meditation är förenlig med alla religioner.

Yoga är en liknande meditationsform som blivit mycket populär i väst. Den har dock utvecklats till att bli olik den hinduiska meditationen i Indien. Yoga i västvärlden används mest som ett sätt att träna kroppen till skillnad från i Indien där meditationen används för att utveckla ens tänkande och utforska spirituella frågor. Det är troligt att den utvecklats så eftersom de sekulära och icke-hinduiska västerlänningarna har mindre intresse för den spirituella aspekten av meditationen.

Intresset för de hinduiska sederna kan dock ha påverkat västerlandet på så sätt att man blivit mer medveten om den indiska kulturen eftersom den med hjälp av de här organisationerna och trenderna når och väcker intresse hos fler människor.

Kost och idrott

Maten man äter påverkar både prestationen under och resultaten efter idrott och träning. Både kostvanor (vad, hur mycket och hur ofta man äter) och näringstag i samband med idrotten påverkar resultaten. 

Ämnesomsättning betyder hur mycket näringsämnen som omsätts i kroppen och omvandlas till energi. Någon med en hög ämnesomsättning använder näringsämnen snabbare och behöver därför äta mer eller oftare. Ämnesomsättningen påverkas av kroppens storlek och sammansättning. Den som har en större kropp har också en större ämnesomsättning. Men om två personer har samma kroppsmassa men en har en högre andel muskelmassa så har den med större andelen muskelmassa den största ämnesomsättningen.

Ämnesomsättningen ökar också när man idrottar. En studie av landslagsskidåkare visar att 3600-4800 kcal/dygn för kvinnor och 6000-8300 kcal/dygn för män omsattes på en träningsdag till skillnad från det normala för en dag utan fysisk aktivitet, vilket är cirka 2000.

Behovet av de energigivande näringsämnena kolhydrater och fett ökar alltså när man idrottar. Det är viktigt att äta tillräckligt innan träning eftersom prestationsförmågan minskar ifall energin från näringen börjar ta slut. Fenomenet ”att springa in i väggen” beror på att de arbetande musklernas lager av glykogen, som bildas av kolhydrater i kroppen, tar slut. Då kan muskeln endast använda sig av fett som bränsle, vilket minskar prestationsförmågan. Om man förbrukar mer energi än man man tagit in kommer också musklerna att börja brytas ner för att försörja bland annat centrala nervsystemet. Forskning visar att glukos, ett annat ämne som kroppen använder för att lagra energi från kolhydrater, också är hjärnans enda energikälla i en normalsituation. Därför blir man trött om man förbrukar alla kolhydrater i kroppen genom träning. Att vara trött i hjärnan minskar förstås prestationsförmågan i moment som att förutspå och fånga en boll eller planera rörelser över en spelplan. Under långvarig träning är det en bra idé att ha med sig någonting som innehåller kolhydrater som man kan konsumera efter hand och uppehålla glukosnivån i blodet.

Protein är ett annat näringsämne som är viktigt när man idrottar. Musklerna i kroppen bryts ner under träning och protein används för att bygga upp dem igen. När proteinet konsumerats bryts det ner till aminosyror och används för att bygga upp olika vävnader i kroppen. För att musklernas massa ska öka måste de byggas upp snabbare än de bryts ner. Därför är det även viktigt att äta tillräckligt med proteinhaltig mat. Om man vill förbättra sin hälsa genom att förbränna mer kroppsfett är det en bra metod att öka sin muskelmassa genom styrketräning och tillräckligt proteinintag. Som sagt är muskel en vävnad som använder mycket energi och som ökar ämnesomsättningen och hjälper därför till att bryta ner kroppsfett.

Källa: Riksidrottsförbundet

Riksidrottsförbundet är en organisation som har i uppgift att stödja och företräda de flesta svenska idrottsorganisationer bland myndigheter och politiker. Riksidrottsförbundet arbetar också med strategier för finansiering och organisation i den svenska idrotten. Källan är en översikt av en mängd vetenskapliga studier från 2004-2009. Informationen är alltså hämtad direkt från studierapporterna och är inte beroende av någon annan källa. Jag tror inte att Riksidrottsförbundet heller har något att vinna på att publicera vilseledande information om hur kost relaterar till idrott. Jag tror inte heller att det finns någon annan med motiv att publicera falsk information under organisationens namn. För att garantera att faktan kommer från pålitliga källor kan man till och med begära ut studierapporterna från Riksidrottsförbundets kundtjänst.

Geografi sida 54

2.

Förklara skillnaden mellan förnybara och ändliga naturresurser. 

Att en naturresurs är ändlig innebär att den kan ta slut till följd av att den förbrukas. 

Naturresurser kan vara råvaror som metall, trä och mineraler som används för till exempel tillverkning och byggande, eller energikällor. Energikällor förser samhället med energi för att driva olika tekniska apparater. Bland annat maskiner och transporter inom industrin samt värme och elektriska apparater i bostäder kräver energi. 

När det gäller energikällor är bland annat fossila bränslen ändliga. Kolet, oljan och naturgasen vi använder idag är fossila bränslen och har bildats under jorden under en mycket tidskrävande process och nybildas mycket långsamt. Världens reserver av fossila bränslen har därför ingen chans att återhämta sig snabbt nog för att hålla takten med hur snabbt de förbrukas. I oljans fall förväntas det komma en tidpunkt, ”Peak Oil”, när utvinnandet av olja inte längre kan öka på grund av att reserverna utarmats. En trolig konsekvens av det blir att poserna på oljeprodukter snabbt kommer att öka till följd av den minskande tillgången. En sådan situation vill man undvika genom att i tid ersätta de ändliga naturresurserna med förnybara naturresurser.

Kärnkraften är också en ändlig resurs eftersom den drivs med uran som grävts fram ur jorden. 

Förnybara naturresurser är resurser som det går att använda sig av utan att de tar slut. De flesta förnybara energikällor drivs av solen. Solkraft drivs direkt av solens strålar och vind- och vattenkraft av luft respektive vatten som satts i rörelse av solens värme. Till skillnad från till exempel kol- och oljekraft, där bränslet finns i naturliga reserver som långsamt dräneras, påverkas inte solen av vad den används till på jorden och kan därför användas så länge människor kan leva på jorden. En naturresurs kan också vara förnybar om den återhämtar sig i en takt som tillåter att den används utan att utarmas, till exempel jordbruksprodukter eller vilda frukter och djur, så länge de sköts på ett bra sätt.

  

4.

a) Vad menar vi med ”hållbar utveckling”?

Hållbar utveckling Innebär att man kan tillgodose dagens behov utan att orsaka problem för framtiden. Det handlar bland annat om att hitta energikällor som inte kommer att ta slut och att hantera avfall och utsläpp så att de inte orsakar problem för miljön.

b) Förklara hur ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet kan komma i konflikt med varandra. 

Ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet kan krocka med varandra till exempel när det gäller hur mark skall användas. En skog kan till exempel röjas för att ge plats åt en palmoljeplantering. Sådana kan dra in mycket pengar och skapa jobb, vilket gynnar både ekonomin och det sociala genom att människor får mer pengar och kan höja sin levnadsstandard. Å andra sidan betyder det att skogar försvinner, vilket kan leda till att djurarter försvagas och dör ut eftersom deras naturliga levnadsområde förstörs. Det kan i längden leda till att ekosystem rubbas, vilket kan få konsekvenser som överbefolkning av skadedjur till följd av att rovdjuren som jagar dem dör ut. Sådana förändringar kan ha förödande konsekvenser på ekonomin om den baseras mycket på odlade varor.

Ett sätt att vara mer miljövänlig är att använda ekologiska produkter som producerats med hänsyn till naturen. Ekologisk energi och ekologiska varor är i regel dyrare än andra alternativ. Det kan betyda att en ekonomi som fokuserar mycket på ekologi förlorar konkurrenskraft, vilket kan betyda att människorna i samhället blir fattigare och får en sämre levnadsstandard. Men levnadsstandarden skadas också om den ekologiska hållbarheten försummas. Olika utsläpp påverkar kvalitén på luft och vatten och bidrar till den globala uppvärmningen.

Om man minskar lönen för de som arbetar med att producera varor och tjänster kan ekonomin ta fart eftersom priserna på produkterna minskar. Det kan dock leda till fattigdom och ekonomisk obalans i samhället. Det gäller att betala ut bra löner så att människor får en bra levnadsstandard samtidigt som man åstadkommer konkurrenskraftiga priser. 

Ett hinder i utvecklingen är att ett land som vill ta hänsyn till både miljö och levnadsstandard kan ha svårt att konkurrera med de låga priserna hos en ekonomi som struntar i den sociala eller ekologiska hållbarheten. Det är vanligt att rika länder befinner sig i den situationen medan fattigare länder väljer att ignorera hållbarheten för att driva upp sin ekonomi. 

5. 

a. Varför har man infört begreppet ”ekologiskt fotavtryck”?

Det ekologiska fotavtrycket är ett sätt att upplysa folk om hur mycket naturresurser de förbrukar och påminna om att det finns ett problem med att man förbrukar för mycket resurser. 

b. Hur räknar man fram det ekologiska fotavtrycket?

Det ekologiska fotavtrycket är ytan som krävs för att förse en person eller ett land med produkter och resurser som mat, energi, bränsle och bostad och att hantera dess avfall och utsläpp. Det skall vara ett ungefärligt mått på hur mycket mark - till exempel skog eller åkrar - som krävs för att förse den konsumerande parten (personen eller samhället) med vad den förbrukar. 

c. En del av vårt ”ekologiska fotavtryck” finns i andra länder. Förklara innebörden i det påståendet.

Sedan industrialismen börjat minska i västvärlden har industrierna flyttat sig till fattigare delar av världen där arbetet är billigare eftersom människorna kräver mindre lön. Asien är en världsdel där det finns mycket industrier som exporterar inte minst till västliga länder som Sverige. Om det till exempel skövlas skog eller släpps ut miljöfarliga ämnen i Asien under tillverkningsprocessen av varor som ska exporteras till Sverige kan man säga att en del av Sveriges ekologiska fotavtryck då befinner sig i Asien. 

Det händer också att rika länder betalar fattigare länder för att hantera deras avfall, vilket ofta betyder att hanteringen blir dåligt genomförd vilket kan leda till miljöförstörelse.

Ett annat sätt på vilket Sveriges ekologiska fotavtryck kan befinna sig någon annanstans i världen är att vissa miljöfenomen är globala, i stället för lokala. Utsläpp av växthusgaser i Sverige kan bidra till miljöproblem som klimatförändringar i andra länder till följd av den globala uppvärmningen.

6. 

Varför bör andelen förnybara energikällor av världens energiproduktion öka och de icke förnybara energikällorna minska?

Idag är världens mest använda energikällor kol, olja och naturgas. Det är fossila, ändliga bränslen med negativa effekter på miljön. Att ersätta dem med förnybara energikällor skulle leda till att vi får ett mer hållbart samhälle. En fördel med en större andel förnybara naturresurser är att de inte kommer att ta slut. Kommande generationer kan bruka samma resurser utan att de utarmas. En annan fördel är att förnybara resurser i regel har mindre miljöpåverkan än de ändliga motsvarigheterna. Det betyder att jordens mark, ekosystem och atmosfär inte kommer att förstöras för framtidens människor. Med mer utvecklad teknik kommer man också att kunna utvinna mer energi från förnybara källor, vilket driver på utvecklingen. Om vi sparar energi kan vi också stödja den här utvecklingen genom att minska energibehovet och därigenom tillåta energi från förnybara källor att utgöra en större andel av energin. 

7. 

Kapitlet handlar om förnybara och icke förnybara resurser. De flesta vet att förnybara resurser är bättre för människor och miljö och att vi behöver gå över till att använda mer förnybara resurser. Men det är en långsam process.

a) Lista de fördelar med olika typer av förnybara resurser som nämns i kapitlet. Lägg gärna till fler om du kan det.

Fördelen med geotermisk energi (energi som utvinns från värmen i jordens inre) är att det är enkelt att inrätta i till exempel ett mindre hus, och kan då förse hela bostaden med värme. Det kan vara fördelaktigt på platser dit fjärrvärme och elkablar är svåra att leda fram. Ett annat bra alternativ för energibehov utanför elnätet är solceller eller solfångare.

Biobränslen är ett utmärkt sätt att ta tillvara på energin i till exempel matrester och annat organiskt restavfall som annars skulle gå till spillo. En annan fördel är att koldioxidutsläppen från biobränslen som kommer från växter motsvarar den koldioxid som växten gjort om till syre genom fotosyntesen. Det betyder att koldioxidutsläppen för bränslet blir +/- 0. Eftersom ”energiskog”, skog som planteras för att avverkas och användas som biobränsle, kan planteras på de flesta platser på jorden blir transporten av bränslet ofta kort.

Vind-och vattenenergi har fördelen att de inte orsakar några som helst utsläpp.

b) Lista de nackdelar med olika typer av förnybara resurser som nämns i kapitlet. Lägg gärna till fler om du kan det.

Den enda nackdelen med geotermisk energi är att det krävs lite energi för att pumpa upp den varma luften ur berggrunden.

Solenergin har nackdelen att den ger en begränsad effekt. Därför tar det ofta lång tid innan man tjänat ihop kostnaden av anläggningen.

Användandet av biobränslen kan vara skadligt eftersom det kan leda till att skogar skövlas. Det kan i sin tur bidra till växthuseffekten eller förstöra ekosystem genom att ta ifrån djuren deras naturliga levnadsmiljö. I fattiga områden där levnadsstandarden är låg är risken extra stor att man struntar i naturen till fördel för människorna.

Vindkraften har samma problem som solenergin med sin låga effekt. Kraftverken kan också utgöra en fara för fåglar och orsaka buller, vilket är ett problem om de ska stå nära bostäder. 

Vattenkraft kan ha en stor påverkan på ekosystem och natur. Vid ett vattenkraftverk skapas en damm mitt i ett vattendrag. Det betyder att det samlas stora massor vatten bakom kraftverket och att vattendraget framför torkas ut. Om kraftverket inte planeras ordentligt kan det leda till översvämningar och störningar i ekosystemen för djuren som lever i och omkring vattendraget. Vattenkraft fungerar inte heller överallt. Vattenkraften driv på principen att vatten som avdunstat från hav och sjöar landar på en hög punkt och sedan rinner ner till havsnivån. Därför lämpar sig inte platta områden som Danmark särskilt väl för vattenkraft.

Spår i snön

Ingen kan väl diskrimineras av något så trivialt som snöröjning? Eller? Faktum är att det är just vad som händer. Och det händer här i Sverige, just nu. 

Som det ser ut nu prioriteras bilvägar alltid högst i snöröjningsprogrammet. Sedan cykelvägar. Och sist men absolut inte minst, alla trottoarer, gångbanor och trappor. Vad är detta för vansinne? Vem som helst kan ju förstå att det är lättare att köra genom tio centimeter snö än att promenera eller cykla. 

Nu undrar ni kanske vad detta har att göra med diskriminering. Jag kan väl inte mena att fotgängare är en diskriminerad grupp? Och det har ni rätt i, det är inte fotgängare i största allmänhet som diskrimineras, utan kvinnor. Och om man tänker efter lite blir det snart uppenbart att det är färdvägarna som domineras av män som tronar högst upp på prioriteringslistan. Statistiken visar att män utgör majoriteten av de som kör bil, medans kvinnor och äldre får halka på trottoarerna. Även vägar för kollektivtrafik, som också domineras av kvinnor, hamnar längre ner på listan. 

Vad är lösningen till detta? I alla fall två kommuner har redan antagit en feministisk snöröjningspolicy. Denna lägger om prioriteterna så att snöröjningen blir mer jämställd mellan båda könens föredragna transportsätt. Mer tid och resurser läggs på gångbanor och vägar för kollektivtrafik, vilket gynnar många kvinnor. 

Den här feministiska snöröjningen har hamnat i stormväder efter att Stockholms gator täcktes med snö av ett kraftigt snöoväder. Det tog inte lång tid innan man började peka finger på den nya policyn. Men faktum är att snöstormen råkade vara den värsta i Stockholm på hundra år. Det hade ingenting med det jämställda systemet att göra, utan hade kunnat ske oavsett, så länge inte snöröjningen hade överkapacitet de övriga 99 åren. 

Bara för att det kallas feministisk snöröjning betyder det inte att det bara gynnar kvinnor. Även män och äldre behöver säkra gångbanor, och det är förstås bra med ett samhälle där fler går och åker kollektivt. Att fler tvingas åka bil på avstånd som de skulle kunna gå eller åka kollektivt tjänar ingen på.

Spåren i snön är spåren efter patriarkatet. Är vi redo att äntligen förändra vår orättvisa snöröjning? 

Idrottsuppgift - Förebygga skador

1. Hur kan du minska skaderisken och göra aktiviteten säkrare för dig själv?

Uppvärmning är en viktig del i att förebygga skador. Genom uppvärmningen aktiveras kroppen på så sätt att cirkulationen förbättras, lederna smörjs och kan röra sig lättare och nervsystemet startas upp så att det bättre kan sända signaler till museerna. Det är bra att värma upp de rörelser och delar av kroppen som man ska använda under aktiviteten så att kroppen är förberedd på dem när aktiviteten börjar. Om man ger sig in i en aktivitet utan en förberedd kropp ökar risken att till exempel sträcka eller överbelasta en del av kroppen.

Om man börjar känna onaturliga smärtor eller plötsligt skadar sig i en del av kroppen ska man låta den vila en längre tid innan man försöker använda den igen. Om man anstränger en skadad kroppsdel kan skadan bli värre så att det tar ännu längre tid innan man kan fortsätta med aktiviteten.


2. Hur kan omgivningen, tex redskap, aktivitet, underlag mm påverka säkerhet och risker?

Det är viktigt att man använder rätt redskap i aktiviteten. Till exempel amerikansk fotboll eller fäktning har specialgjorda skydd som ska skydda spelaren från de skador som förekommer i spelet. Om man inte använder dessa är skaderisken hög.

Det är också viktigt att spelplanen är säker. Till exempel en hal plan kan leda till att man halkar och en plan med ojämn mark eller föremål i vägen kan leda till att man snubblar, speciellt i aktiviteter som bollsporter där man springer långa sträckor och fokuserar på bollen. Bra skor hjälper också till att förebygga sådana olyckor. Till exempel har fotbollsskor dubbar för att få bättre fäste på mjuk mark. I en gympasal gäller det att ha sulor med bra friktion.


3. Hur kan du genom ditt sätt att genomföra aktiviteten påverka säkerhet och risker både för dig själv och andra?

Under en aktivitet finns det mycket som en spelare kan göra för att förebygga skador. Skaderisken blir större om någon spelare inte förser reglerna för aktiviteten. Det blir då svårare för andra spelare att förutse vad spelaren kommer att göra och de flesta är inte förberedda på skadescenarion som bara kan uppkomma om reglerna inte följs och kan därför inte reagera i tid för att förhindra eller undvika en skada.

Något annat varje spelare bör göra är att hålla koll på var man själv, andra spelare och bollen/frisbeen etc. befinner sig för att förhindra att kollidera eller träffa någon annan med spelredskap.